Gospelhelg utan dess like alltså. nr 2!
Hejja!!
Idag har det gått en vecka sedan den feta gospelkvällen i Ö-vik och jag tänker fortfarande på den och ler ^^ Det var helt enkelt galet roligt. Här följer lite bilder..
Årets gospellinje körade åt artisterna på en del låtar och här repas det med Frank Ådahl tidigare på dagen.
Putte Nelson från Så ska det låta spelade i det grymt tighta bandet tillsammans med Jonas Öberg- lärare på Mellansel, Johan Tjärnström- Skorped, Johan Öijen- lärare på Mellansel och Per Lindvall- jaa, en av sveriges finest helt enkelt. Och några grymma killar på blås också förstås.
Här kör Ole Börud igenom några dängor och även Samuel Ljungblahd ville ha kort på kär´n :)
Här är den stora kören under konserten, och bilden är snodd från C.T Harris facebooksida.
Hela sveriges Per-Erik Hallin. Så vansinnigt skön och ödmjuk människa. Checka in honom om ni inte vet vem det är, säger jag bara.
Och mellansels stolthet: Karin Öberg! Vilken pipa hon har alltså, och en grym sångpedagog är hon verkligen. Så kul att stå under hennes ledning igen.
En svettig Ole efter konserten ställer upp på kort :)
Jag fick lov att föreviga en kram av härliga mr Walt Withman ;)
Och Putte fick också posera lite, kul att få sjunga med så kompetenta musiker på scénen.
SÅ kul att få fördjupa vänskapen en sådan här helg. Här är Emelie och Malin som jag fått lära känna lite bättre de här dagarna och de är bara för härliga :)
Även försökte jag och Samuel att få till något bra kort, men vi kunde inte riktigt skärpa till oss..
eller stå stilla..
haha
Men till slut så :)
Tack för en awesome kväll allihopa som deltog på och nedanför scénen, let´s do it again!?!
Gospelhelg utan dess like alltså.
OJ ojojojOJojoj vilken underbar helg detta varit!! Superkul verkligen att återuppleva gamla minnen och umgås med gamla vänner som man inte hängt med på flera år. Och att dessutom få sjunga gospel tillsammans igen, det var nästan magiskt. Jag gick alltså här mellan åren 2004 och 2006.
Jo, det hela var alltså ett 10-årsjubileum för Mellansels folkhögskolas gospellinje, och det firades genom en hejdundrandes bra konsert. Ja, ni ser ju namnen?!!! AjajaAJ vilket bra utgångsläge alltså..
På lördagen började vi kl 10 och det blev en hel del hängande utomhus eftersom vädret råkade bli väldigt fint.
Här har vi Sojje, Ida och Josefine, tjejerna gick med mig under mitt andra år och våran kör hette "Aimin´high Gospel" och Sojje han gick året efter.
Bruds! Elin, Emelie, Malin och Therese. Therese gick med mig mitt andra år och de andra tre gick året efter, men jag var deras lilla fan så jag lärde känna dem ändå, superfina töser :) Och Elin kände jag sen innan förstås.
Och här är då den lilla delen som var på plats av min klass det första året. Jag, Philip, Robin, Karro, Hanna och Jessica. Vi hette "Up north Gospel" och det var gaaalet kul att träffa dem igen! :D Vi har haft så roligt den här helgen och jag trivs verkligen i deras sällskap.. skittråkigt att man träffas så sällan bara.
Men HÄR har vi iaf hittat en rolig grej; en affisch från en konsert vi gjorde med Cyndee Peters år 2004.. och grejen är att Robin (han i mitten) hade gömt den i en pianostol i Tingsan, det stora huset där man äter mat, och den låg efter 7 år kvar på samma ställe!?! :D Haha, det var skitkul tyckte vi. Så vi skrev massa roliga hälsningar bak på den och la tillbaka den. Få se om den är kvar nästa jubileum, om tio år.
Och här övas det alltså för fullt..
Och nej det är inte aerobics, det är gospel ;)
Så fantastiskt kul att få ha Karin som körledare några timmar igen :) Hon är galet duktig!
SÅ kom till slut världens bäste Chris Harris och besökte vår körövning. Han lärde oss ett och annat och filade lite moves och stämmor, men annars tyckte han att vi lät otroligt bra och var rätt imponerad faktiskt. Han är bara för härlig, och så sjukt bra sångare satt det är nästan som ett skämt.. seriöst.
Grym inspirationskälla.
Och på eftermiddagen på söndagen när vi hade någon timme över så passade vi i Up North Gospel på att jamma lite i vår gamla replokal och det var jätteroligt verkligen, damma av de gamla låtarna :)
Sen drog vi en tur till stan på kvällen och käkade glass på UH och pratade minnen och barnuppfostran :)
Seeeen blev det natt och dagen därpå var en stor dag.. som jag berättar mer om sen ;P
Tjingeling!
Hejja på, alla eldsjälar o glada pensionärer!!
Men alltså.. jag måste ju bara berätta om att jag hade kanske världens mysigaste kväll igår! Hihi så gulliga människor får man leta efter med lykta alltså.
Jo, jag var i Långviksmon och hade sett en liten affisch på anslagstavlan där om att det skulle vara ett musik- och sångcafé i Movattnet, en liten by på ca 40 invånare som ligger några kilometer ifrån Långviksmon.
Så jag frågade Lena, en handlingskraftig och mångsysslanade järnkvinna som för övrigt bor ute på en liten ö mitt i Storsjön i Långviksmon, ifall inte hon och jag skulle ta och fara dit om torsdagkvällen? :)
Så vi tog hennes skoter och for iväg och det blev alltså en riktigt lyckad kväll.
På programmet stod husbandet "Old Fejs" för underhållningen, och allsångshäftet användes flitigt och improviserade sång- och poesi framträdanden var mycket välkommet. Så det tog inte lång tid innan jag stod på scénen och sjöng tillsammans med det söta lilla bandet av glada pensionärer :) Vi brände av Sjösala vals och alla i salen klämde i på "Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol" ^^
En söt gubbe höll i värdskapet för kvällen och skötte det galant genom att locka oss till skratt mellan sångerna med diverse små historier och vitsar. Och efteråt kom massor av söta personer fram och ville prata och tyckte det var för fantastiskt att ungdomen orkade sig ut ifrån sina TV-apparater och datorer.. och en annan undrade varför jag åkt 8 mil för att beträda deras lilla Bygdegård..
Sånt här tycker jag är såå roligt att göra :) Att visa lite engagemang, intresse och deltagande när människor anordnar och står i.
För nu är det så att hon som är ordförande i lilla Movattnets Bygdegårdsförening heter Mia Westberg och är 25 år gammal, ett år yngre än mig alltså, och hon gör ett enastående arbete! Det är så kul när unga människor vågar engagera sig och "beblanda" sig med pensionärer och medelålders för att försöka få en roligare och bättre sammanhållning i bygden. Jag är själv litegranna åt det hållet och tycker det är jätteroligt att anordna grejer för att folk ska få komma tillsammans och träffas och ha trevligt. Och det krävs inte mycket jobb egentligen, för att folk ska uppskatta det såå mycket och att det hela ska bli en lyckad sammankomst.
Det finns tyvärr för lite eldsjälar ute i byarna, men de som finns de förtjänar lite uppbackning och mycket visad uppskattning, för att man inte ska tappa dem.
Så; TACK Mia, för att du jobbar och kämpar för din by! Det kommer Movattnet ha så mycket glädje av och ditt engagemang kommer att ge resultat i många glada miner och kanske en och en annan inflyttning ;D
Alltså, kvinnan i mitten som spelar trummor.. Vilken star!! Haha hon var hur skön som helst och spelade på sin lilla uppsättning trummor med en säker hand (ja, hon spelade mestadels bara med en hand) och rörde inte en min. Hon var en stencool gumma alltså.. ^^
Synd att jag inte fick på bild när jag stod och sjöng med mina stora skoterkängor på.. ;P Haha, jag tänkte ju inte på att ta med mig några andra skor på skotern, så jag fick matcha mina Monki jeans till mammas skoterkängor! .. Tur man inte är så känslig av sig.. ^^
Gospelfeber!!
Celebrate good times c'mon!
Ååå nu kan jag inte hålla inne med det längre, nu måste det Uuut! Det som jag skickade ett kul brev om här handlade inte om att jag var gravid.. hihi som några faktiskt trodde, utan det var om detta:
Yeeah det är en helt sjukt, galet, fantastiskt, megadegahäftig grej på gång hörrni!!
Mellansels folkhögskolas gospellinje fyller faktiskt 10 år i år!! Vilket kommer att firas med en dunderkonsert och en riktigt riktigt nice reunion för alla tio års "gospellinjar" :) Alla mina gamla klasskompisar kommer alltså upp till Ö-vik och under en hel helg ska här härjas och sjungas och övas och skrattas och minnas och sjungas ännu mera och det kommer att bli SKITKUL rent utsagt!! :D Jag är dundertaggad och längtar tills vi får skivan med låtarna vi ska öva in så jag kan börja repa och öva stämmor för fullt här hemma, det är alldeles för sällan jag får sjunga gospel för övrigt.. usch vad tråkigt! Det är ju faktiskt det bästa jag vet att göra i hela världen.. faktiskt :) Tänk att det kan vara så fantastiskt roligt och utmanande och svårt och ansträngande och rörande och kraftfullt och mäktigt och utvecklande och SKITKUL att sjunga gospel!?! Jaa, helt enkelt så måste alla som bor i Norrlandstrakten leta sig till Ö-vik den 23 maj (troligtvis, lite osäkert datum) för att gå på årets mäktigaste gospelkonsert, (ja iaf i Norrland då :) för DÅ kommer inte bara tio års gospelklasser att sjunga i en megastor gospelkör utan ÄVEN.. förstås.. så kommer dessa att uppträda:
WALT WHITMAN- Chicago
CHRIS HARRIS - Chicago
SAMUEL LJUNGBLAHD - Samuel Ljungblahd liksom!
OLE BÖRUD - Norge
(och även eventuellt fler.. osäkra än så länge)
Jamen ni hör juh!?!! Får man inte gåshud så säg?!
Det kommer verkligen bli såå roligt att träffa alla igen. Jag gick alltså två år på Mellansel och både "Up north Gospel" och "Aimin high Gospel" som våra körer hette.. jo båda dessa klasser är utblandade med folk från hela Sverige kan man säga, så därför träffas man ju aldrig egentligen. En del har man kontakt med och träffar någon gång sådär men de allra flesta egentligen har jag inte träffat sen vi slutade, för fem år sedan? Kan det vara så? ojoj vad tiden går..
Bara därför måste jag slänga upp lite bilder från olika gospel konstelationer man varit med i. Tyvärr finns inte så mycket bilder på den här datorn men en del gamla minnen ska vi nog kunna väcka till liv ;)
Aimin High Gospel på Kåren i Piteå under Norrlandsturnén, mitt andra år på Mellansel.
En av dom roligare spelningarna var denna, på julaftonsnatten på Pingstkyrkan i Ö-vik, vi var ett sjukt bra gäng (ja alltså vi Var faktiskt fler än fyra) och akustiken och känslan och "Now behold the Lamb" och "He came" och jaa.. allt var fantastiskt härligt verkligen..
Här röjjer vi lös på Tejp, ett läger som är varje sommar i Ö-vik, det blir alltid ösig gospel på Tejp :D
Och alla i tältet hängde med på min dans på "All around" :)
Det var nog två och ett halvt år sedan det här.
Också lite Chicago förstås! ^^ Halva Aimin high i den lilla söta kyrkan där alla är så snälla.. Cynthia Nunns kyrka, vad hette den nu igen? Här kan man se lite äkta gospel passion ;)
Slappa elever och lärare utanför Hancock building, DÅ världens tredje högsta byggnad om jag inte misstar mig. Googla på Hancock building så får ni se något sjukt.. Vi var för övrigt på 94 våningen och käkade feting middag..hoppsan, det bokstavligen gungade där uppe :)
Avslutar med den traditionella gruppbilden utanför St Emanuel Baptist Church i Chicago där man alltid bor.
HÖrrni, det här blev ett väldans långt inlägg.. förstår inte vart jag har fått den här extra tiden ifrån, men Tack för det! :)
Jag kommer skriva mer om gospel såå, vi hörs!!
Succén är ett faktum!!
Mamma klipper bandet och förklarar projekt Långviksmonsskolan i Colombia för "Påbörjat"..
Jo, till slut så blev den av. Det har varit mååånga kvällar och sena nätter med planering och sömnlösa timmar när idéerna frodats i huvudet och en hel del spotifynördning, flera dagar tillbringade på Ankaret för att hitta rätt kläder och kommunikation med mannekängerna.. Men alltihopa var värt det! :)
För det är när man ser alla fina människor, som innan var så nervösa, komma upp på catwalken och riktigt stråla av glädje, och att se självförtroendet sakta smyga sig fram och den där extra lilla svängen med armen eller snurren visar att de vågar lite mer nu än förra gången vi tränade. Det är Det tillsammans med känslan av att man verkligen är med i något större, att man är med och bidrar till en bra sak och att det kan bli en skillnad för att just jag är där, och att man kan få chansen att sjunga en vacker sång som berör människor och ger en inspiration till att vara med och hjälpa... DET gör att allt är värt all möda innan.
För mig finns ingen större tillfredsställelse än när jag kommer hem efter en sådan här kväll och sätter mig vid köksbordet i mörkret, tar ett andetag och bara njuter av allt som hänt under kvällen. Att göra grejer som det här är nog det bästa jag vet. Jag älskar att göra sådana här saker! Att då få vara konferenciér tillsammans med Rebecca gör det hela ännu mycket bättre :) Vi kom på igår att vi helt enkelt är ett radarpar när det gäller sådana här grejer. Samma humor, samma timing, samma spontanitet och väldigt lika sångröster dessutom :) TACK för igår Rebecca, du är guld värd!
"Heal the world"..
Under kvällen sålde vi lotter och hade jättefina priser i form av fina presentkort och lyxiga fruktkorgar, och en auktion på en Vancouver tröja från Markus Näslund med autograf, den gick för 2500:- och en målvaktsklubba med alla modos autografer, den gick också för runt 2000:- och sist en EP-skiva från Lill-Babs med autograf, hennes första utgåva av "Är du kär i mig ännu Klas-Göran" och den gick för 400:- :D Alltså, vad roligt att folk vill betala så mycket, för att de vet att det går till en jättebra sak. Det är imponerande.
Sammanlagt fick vi in cirka 20 000 kr på hela kvällen..!! Oj vilken bra start på projektet.
Sen finns det fler sätt att få in små slantar varje dag: På Jollen torget ("köpcentrumet" i Långviksmon) har de ställt upp en alternativ pantningslåda som man kan slänga sina burkar i ist för den vanliga, så pantar Ankaret burkarna istället också får vi in lite extra pengar där :) Mycket fiffigt. Och sedan kan man få lägga till fem kronor, eller mer förstås, när man betalar sina prylar vid kassan på Ankaret så går det också till projektet.
Många bäckar små..
Alla mannekängerna var jätteduktiga och publiken var jätteglad och tacksam. Fast jaa, allt gick ju kanske inte klockrent, vi fick lite problem med ljudet där på mitten, eller.. ljudkortet på den splitternya datorn kraschade totalt kan man säga, och det var egentligen kört att överhuvudtaget få till något mer ljud, meeen det löste sig också :) Det var bara roligt att jag o Rebecca fick hålla låda i typ en kvart extra och improvisera med någon allsång och roliga historier och sånt.
Sammanfattningsvis så var kvällen helt enkelt kanon, och det var synd att inte alla jag kände kunde närvara och dela den med oss. Ett jättestort TACK till alla som hjälpte till på olika sätt, och till alla som kom dit och bidrog till att göra den här världen lite bättre.
Många bäckar små min kära.. Alla kan vi dra vårt strå till stacken.. Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa NÅGON!!
